Sepehr Mousavi: Innovationer som odlas fram

Innovationen har resulterat i en mängd priser och utmärkelser, vilket inte är svårt att förstå när man träffar Sepehr. Med en smittande energi berättar han övertygande om idén och tekniken, om framtidsplanerna och det ständiga sökandet efter nya smarta lösningar för att realisera drömmen om ett modernt och lättillgängligt jordbruk. Trots att tekniken som används är avancerad känns det som att vi förstår hur allt hänger ihop när Sepehr tar med oss till odlingsrummet i källarlokalen under DN-skrapan, där Swegreen har sitt innovationslabb. Plantorna talar sitt eget språk.

Drömmen om ett effektivt jordbruk

Idéer och innovationer uppstår sällan i vakuum, utan är ofta ett resultat av olika erfarenheter och möten med andra. Berättelsen om Swegreen påminner oss om detta, inte minst genom Sepehrs egen berättelse om hur hans vägar förde honom till Sverige för tio år sedan efter att han hade bestämt sig för att han ville jobba med något mer betydelsefullt. Grön teknik och hållbarhet förde honom hela vägen hit – från Iran via USA, Schweiz, London, Singapore och Dubai. Berättelsen lyfter fram de egenskaper som ofta karaktäriserar en entreprenör; mod, nyfikenhet för det okända och en vilja att pröva ny mark. Det är egenskaper som inte är helt olika en forskares. För Sepehr letar sig idéerna om ett nytt sätt att odla tillbaka till hans farfars gård i Iran och funderingar om varför man inte kunde effektivisera arbetet med att odla vete, bomull och pistagenötter.

För mig som barn var det jättespännande att se hur man jobbade med jordbruk. Jag funderade alltid på varför det måste vara så jobbigt? Varför kan man inte göra det enklare och mer automatiskt? När farfar berättade om vattenbristen så förstod jag ingenting. Jag tänkte ‘varför fyller han inte badkaret och tar vatten hemifrån till odlingarna i den stora bilen?

Kanske kan nyfikenheten och drivkraften att pröva ny mark också förklaras av att Sepehr och hans familj senare fick fly kriget från Irans huvudstad, Teheran. Av hans livsberättelse blir det tydligt att han är orädd för nya saker, nya människor, nya länder, nya språk och nya kunskaper. Ingenting är för svårt.

Ett unikt ekosystem

Med en energi och framtidsoptimism, som även dröjer sig kvar hos oss efter vårt möte, valde Sepehr att flytta till Sverige för att byta karriär och började med att läsa agroekologi på Sveriges lantbruksuniversitet. Att det blev just Sverige kan ses som resultatet av insikten att “hållbarhet är på allvar här”, men också en nyfikenhet över varför ett så litet land har kunnat lyckas odla fram flera stora, och numera internationella, företag som Ikea, Volvo, Tetra Pak och Ericsson.

Sepehrs undran över det framgångsrika klimatet för innovationer och företagande har delvis stillats. Det som sticker ut är att det i Sverige, till skillnad från i många andra länder, finns stöd och strukturer för att främja entreprenörskap. En insikt som framför allt har vuxit fram genom de samverkansprojekt som Swegreen har ingått i.

Att Sepehr numera sitter i Vinnovas bedömargrupp för att bevilja innovationsprojekt är därför heller inte förvånande. Viljan att ge tillbaka och bidra till ett konkurrenskraftigt och hållbart Sverige går inte att ta miste på.

Gamla lösningar hittar nya ändamål

Sepehr återkommer flera gånger till att det är viktigt att förstå att det krävs mycket jobb för innovationsarbete och att driva en startup. Man måste vara van och villig att prova nya lösningar, men också att hitta nya möjligheter för gamla lösningar. Det krävs att man kan hantera flera roller och vara villig att ta på sig olika hattar. För att kunna lösa uppgiften måste man vara beredd att röra sig över gränser och våga prova nya vägar.

Swegreens innovationslabb är i sig en symbol för hur gamla lösningar kan hitta nya ändamål och användningsområden. I källaren under DN-skrapan i Stockholm, tre våningar under marken i det gamla tidningsarkivet, som inte längre används eftersom allt numera sparas digitalt, delar Sepehr och hans kollegor utrymmet med testbäddar för nya ”vertikala odlingar”, som tekniken med lokal- och resurseffektiv odling av sallad kallas.

Förut satt jag på fina kontor på högsta våningen och nu sitter jag här i källaren på våning minus tre. Så det var kanske en downgrade, men nu jobbar jag med något betydelsefullt!

Intresset för vertikala odlingar förklarar Sepehr med att han i sökandet efter olika sätt att bidra till ett hållbart samhälle fastnade för boken The Vertical Farm av professor Dickson Despommier från Columbia University. Boken sätter fingret på behovet av att lyfta blicken för att kunna tänka nytt och tänka om.

Mål och medel

För att det ska vara intressant med samverkan behöver olika sorters kunnande erkännas, och båda parter behöver förstå att de har mycket att lära av varandra. Och för att samverkan ska fungera krävs lika delar nyfikenhet och driv. Sepehr är inne på att det kanske är mindre av ett vanligt jobb, det är snarare en livsstil. Att forskare förväntas publicera sig är inget som ifrågasätts inom bolaget. I stället är det egentligen bara bra att det tar tid att bli publicerad i en vetenskaplig tidskrift eftersom det inte gör företaget lika sårbart om affärshemligheter skulle avslöjas i publikationen. För Swegreen är det viktigaste att lära från processen, och hur de ska kunna påskynda sin utvecklingsprocess.

I startup-världen, då gör man allt supersnabbt för att det är sån konkurrens där ute. Du måste vara snabb och du måste använda dina upper-hands. Men i forskningsvärlden kan det ta mer tid, för de är inte vana att jobba med den hastigheten och on the edge. Också för att det kan ta tid att till exempel bygga ett labb, köpa apparater och göra upphandlingar.

Swegreen har ingått i flera olika samverkansprojekt. Sepehr skrattar och beskriver att ”det är mitt fel”, samtidigt som han – lite mer allvarligt – förklarar att ”det är i vårt DNA att samarbeta med olika universitet och forskningsinstitut”. Erfarenheterna av att samverka varierar, men för Swegreen har det varit lättare att komma i kontakt med de mindre lärosätena där eldsjälarna är lättare att identifiera. Att det finns en sån person som säger ”ja, men det här är jätte spännande”, då kan jag gå och prata med den här personen, som kanske dessutom är i en position där man kan fatta beslut själv. Det hjälper jättemycket.

Medan Sepehr och hans kollegor har fått lära sig om forskning och forskares syfte, har forskarna fått lära sig om entreprenörens förutsättningar och mål. Även om det inte just nu finns tid för att doktorera är det något som Sepehr funderar på och är lockad av någon gång i framtiden. Kanske kan man därför också se på samverkan som ett sätt att öppna upp för vägar in och ut ur akademin, och en möjlighet till fler – alternativa – karriärvägar.

Rätt pengar, rätt projekt

För företaget har olika samverkansprojekt inneburit möjlighet att utveckla nya sätt att applicera tekniska lösningar, men också medel för att kunna starta upp verksamheten. För forskarna har det gett tillgång till en testbädd, men också möjlighet att vid Mälardalens universitet utveckla ett eget centrum, Farm for Future Center, för att fortsätta forska och bygga upp kompetens kring just vertikala odlingar. Det har inte bara gett Mälardalen en viktig position och legitimitet, utan också Swegreen. Sepehr menar att det är viktigt att vara ärliga mot varandra och inse att båda parter behöver se en “win-win”.

Det har varit enkelt att samarbeta med Mälardalens universitet, och inte minst Monica Odlare, Baran Çürüklü och deras forskargrupper. En ömsesidig förståelse och respekt för varandra har vuxit fram, och Sepehr beskriver det som en vilja att försöka hjälpa varandra på ett sätt som sträcker sig bortom – i detta fall – ett av KK-stiftelsen finansierat projekt. Samverkan bygger inte bara på professionella relationer utan utvecklar också dessa och kan ge nya vänskaper.

Små företag, stora möjligheter

För småbolag och start-ups som Swegreen innebär samverkan en möjlighet att växa och utvecklas. Det är ett sätt att tillskansa sig kunskap, och som är betydligt billigare och mer värdefullt än att anlita till exempel en konsult. Samtidigt är det viktigt att förstå, betonar Sepehr, att man som företag ibland måste tacka nej till samverkansprojekt, inte för att man inte vill, utan för att det inte finns en bra finansiering som möjliggör att tid och resurser kan avsättas på ett sätt som kanske forskare vill och behöver. Det finns alltså också utmaningar med samverkan, som till exempel att det sällan finns oändliga resurser.

En annan utmaning är förknippad med en förväntan om att samverkan inte bara ska leda till innovationer utan också till tillväxt och arbetstillfällen. Efter ett tag kommer man som litet bolag till en punkt där man behöver fundera kring om man ska expandera internationellt. För Swegreens innovationer är Sverige en relativt liten marknad, säger Sepehr. Hur startup-bolag kan utvecklas i samverkan med andra aktörer är i sig en fråga som förtjänar att forskas om och kunskapas mer om.

Kanske är det inte en del av uppdraget som KK-stiftelsen eller Vinnova har fått. De hjälper till så att innovationer kommer till livet, men sedan får företaget själv ta ansvar för den fortsatta utvecklingen. Det är något som man behöver fundera över, behovet av ett stödsystem för bolag som inte längre är en startup utan precis på väg att bli en scale-up.

Sepehr gör dock som han har gjort hela sitt liv: han väntar inte på att någon annan ska lösa problemen. Han är i full gång med att än en gång packa väskan. Den här gången går flyttlasset till den amerikanska västkusten där han ska ta drömmen om framtidens jordbruk vidare. Och kanske kan Swegreens internationella resa inspirera till nya strukturer och stöd här på hemmaplan.

Text: Maria Grafström & Anna Jonsson
Foto: Sebastian Borg