KK-stiftelsen vill på ett effektivt sätt stödja utvecklingen av starka forsknings- och utbildningsmiljöer. Genom att utveckla starka, samproducerande miljöer skapar lärosätena vetenskaplig styrka och hög samhällsnytta. Sådana forsknings- och utbildningsmiljöer kan ta en stark nationell och internationell position, och ge lärosätet en tydlig profilering.
Stark forskning inom mat och hälsa
Ett av Örebro universitets starka forskningsområden handlar om mat och hälsa. Inom detta finns en etablerad forskningsmiljö som försöker förstå samspelet mellan kost, mage och hjärna för att hitta nya behandlingar och på sikt även ny diagnostik.
– Det gäller vanliga sjukdomar som drabbar båda mage och hjärna, men inbegriper också stressrelaterade problem, orolig mage och förändringar som kommer med åldrande, berättar Robert Brummer som är professor i medicin och leder forskningsmiljön vid Örebro universitet.
Forskningsmiljön började byggas upp 2012. Man har hela tiden jobbat tvärvetenskapligt och i samarbete med sjukvården och företag.
– Medicinska fakulteten i Örebro är liten och måste hitta egen väg. Genom att bygga upp interdisciplinära miljöer får vi en kritisk massa. Och vår modell har stått sig, säger Robert Brummer.
Arbetet har sedan starten stöttats av KK-stiftelsen som redan 2011 gav ett stort stöd till uppbyggnaden av en forskningsprofil. Därefter har miljön bland annat fått pengar för att kunna rekrytera nya forskare.
– Utan KK-stiftelsens stöd hade vi aldrig kunnat utvecklas och etablera detta forskningsfält. Det har varit kärnan i vår finansiering. Och rekryteringarna av biträdande lektorer har varit oerhört viktiga för att bygga upp vår miljö.
Företagen de samverkar med är mindre bolag som ofta saknar egna labb och som kan använda den utrustning som finns på universitetet, som mikroskop och teknik för medicinsk bildåtergivning. Forskarna får i gengäld hjälp att förstå vilka problem som behöver lösas.
– Modellen är att se vad de behöver för nya verktyg, exempelvis biomarkörer, för att utforska ett visst område, som vi kan utveckla tillsammans. Modellen är bra för alla. Men samarbetena får inte leda till att man försummar ny vetenskaplig utveckling.