Jan-Olof Jacke: Ett nyfiket och prestigelöst förhållningssätt

Att ta sig tid för möten brukar ge mångfalt tillbaka och kan mer eller mindre per automatik leda till positiva synergier. När vi träffar Jan-Olof förstår vi att det är något som också uppskattas av hans medarbetare. Devisen är att det personliga mötet är det som gör att saker och ting rör sig framåt.

Innovationshubben som inspirationskälla

Ett lyckat exempel på samverkan, som också har kommit att inspirera flera företag, är AstraZeneca Bio Venture Hub, där 30 olika småbolag har getts möjlighet att samverka och ta del av AstraZenecas infrastruktur i företagets lokaler i Mölndal. Idén bakom hubben tillkom som ett resultat av att Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet hade fått 40 miljoner kronor från Wallenbergstiftelserna att köpa in ett högteknologiskt mikroskop. Lärosätena saknade plats för att placera och hantera instrumentet, som var extremt vibrationskänsligt. Lösningen blev att AstraZeneca erbjöd sina lokaler samt att stå för kostnaden att installera mikroskopet, och den så kallade innovationshubben invigdes 2015. Trots att idén inledningsvis möttes av viss oro över immateriella rättigheter (IP-rättigheter) och att företagshemligheter skulle avslöjas, lyckades Jan-Olof driva igenom projektet.

Idag finns det ingen som ifrågasätter det där. Och ABB gjorde några år senare någonting väldigt snarlikt i sin SynerLeap. Och Volvo har sitt Innovation Lab. Så det där har spridit sig på ett antal ställen och det finns ingen på AstraZeneca idag som skulle säga att, ”nej vet ni vad, det där har varit förknippat med så mycket risker,” så att ibland behövs det någon som också vågar själv, men på ett mer strukturerat plan.

Kanske var det för att projektet var genuint nyfikenhetsdrivet som hubben kom på plats. Kanske var det också för att Jan-Olof, på ett enkelt och övertygande sätt, lyckades förklara att det är när man “kommer med olika bakgrunder som sannolikheten för den oväntade frågan ökar” – och att det är just de “korkade frågorna” som insatta personer behöver höra när man tycker att man redan vet och kan allt.

Spillover-effekterna är fantastiska när praktiker och forskare möts, samtidigt som det är viktigt att poängtera att på Astra är förstås kunskapsnivån hög med många som är disputerade och till och med professorer.

Det måste finnas ett engagemang och en nyfikenhet för att mötet ska tillföra något nytt. Andras frågor och perspektiv leder ofta till att man behöver tänka om och tänka nytt.

Spets och (lagom) bredd

För ett litet land som Sverige är det avgörande, menar Jan-Olof, att dels ha ett långsiktigt perspektiv på forskning, dels ha en bra balans mellan grundforskning och tillämpad forskning. Men för att alls kunna bedriva tillämpad forskning är det samtidigt viktigt att påminna om att det behöver finnas en stark grundforskning. Såväl spets som bredd ska tillåtas, samtidigt som vi kanske också måste våga välja bort.

Forskning kan inte handla om att någon ska säga och bestämma exakt vad som ska forskas om. Att på förhand försöka “pick the winner” är omöjligt. Samtidigt är det kanske inte rimligt att tänka att man behöver ha spets i allt. Det är heller inget motsatsförhållande mellan spets och bredd, menar Jan-Olof. Det krävs också en långsiktighet i forskningspolitiken och det handlar om vilket land vi vill vara, inte om fem år utan om kanske 50 år.

Jan-Olof betonar också vikten av att förstå att olika kunskaper och ämnesdiscipliner behövs. Betydelsen av att lyfta fram frågan om humaniora och samhällsvetenskap är något som Svenskt Näringsliv gör i sitt inspel till den kommande forskningspropositionen. Visserligen hörs det inte i debatten, men Jan-Olof förklarar varför och hur det hänger ihop med frågan om samhällets kunskapsförsörjning.

Vad finns det för beteende? Ta AI-forskningen nu – det skulle bli väldigt, väldigt trångsynt om enbart den tekniska forskningen får gehör. Om man inte förstår de sociala konsekvenserna, om man inte förstår hur det kommer påverka, då blir det sena uppvaknanden. Ska man förstå regleringsfrågan som kommer nu så måste man förstå beteendevetenskapen kopplat till den teknologiska utvecklingen.

I frågan om samverkan är det därför också viktigt att påminna om den multidisciplinära forskningen och hur man får ihop olika grupperingar. Det handlar om att se till att korsbefrukta olika perspektiv – att skapa förutsättningar för mer informerade helhetsbilder som tar hänsyn till olika nyanser.

En världsunik position

Samverkan kan göras på flera olika sätt, påminner Jan-Olof, men den grundläggande idén är att vi är starkare tillsammans och att för att kunna tänka nytt och annorlunda behövs olika perspektiv. Det är genom att mötas och att ställa nya frågor som idéer och innovationer uppstår. Den svenska traditionen av närhet till såväl akademin som politiken och fack- och branschorganisationer är något som Svenskt Näringsliv värnar. Det är det som förklarar Sveriges världsunika position i frågan om samverkan. Öppenheten och möjligheterna till att kunna samverka förklarar, eller i alla fall delvis, flera av Sveriges exportsuccéer, däribland hans tidigare arbetsgivare, AstraZeneca.

Några av de största exportsuccéerna tvärs över alla branscher för Sverige har ju kommit i ett väldigt, väldigt tätt samarbete mellan akademin, sjukvården och AstraZeneca.

Samtidigt är det också viktigt att påminna om att alltför nära band kanske inte heller är så hälsosamt. Något som läkemedelsbranschen under ett par år fick känna av, när man efter flera år av en relativt oreglerad samverkan införde lagar och regler som nästan ledde till en beröringsskräck, som inte heller var hälsosam. Det svenska ordet ”lagom” är som bekant också världsunikt – ett ord som vi kanske ibland behöver påminnas om även i samverkanssammanhang.

Lärandet driver samhällshjulet framåt

En fråga som oroar Jan-Olof i sin yrkesroll, men också som morfar, är de senaste årens rapporter om sjunkande läsförståelse och mattekunskaper bland skolelever i Sverige. För att fortsatt vara ett konkurrenskraftigt land är det framför allt två frågor som behöver tas på större allvar, och som påminner om att ett hållbart samhälle behöver byggas underifrån. Dels behöver mer resurser riktas på barnens utveckling, som trots allt är morgondagens beslutsfattare. Dels behöver frågan förstås och hanteras i ett större perspektiv, där förklaring och respekt för olika roller och funktioner i samhället också får utrymme.

Det är barnen som har möjlighet att vara en del av den framtida lösningen. Men om de inte blir det så kommer de vara en del av det framtida problemet. Vårt universitetsväsende kommer aldrig att kunna bli bättre än den grundskola vi har.

Ung Företagsamhet, som Jan-Olof har varit ordförande för i många år, är ett utmärkt sätt att tidigt kunna engagera ungdomar och prata om hur vi alla tillsammans är en del av samhällshjulet:

För att vi ska kunna finansiera en god välfärd, måste pengarna komma någonstans ifrån. Ja, men de kan komma ifrån företag som växer och går bra och som kan anställa ytterligare en person som betalar skatt. Det är viktigt att förstå samhällets grunduppbyggnad. Och det här kanske inte leder till att man krokar arm, men det innebär i alla fall att man respekterar olika sektorer på ett annat sätt.

Missade möjligheter

En annan fråga som engagerar Jan-Olof och Svenskt Näringsliv är hur fler kan få dra nytta av samverkansmöjligheter. Det finns idag för många hinder för de mindre företagen att engagera sig i samverkan, och ibland är det också onödigt byråkratiskt med krav på långa kontrakt. Medan stora företag enklare kan hantera dessa processer, på grund av mer erfarenhet och resurser, är detta svårare för de mindre företagen.

För att underlätta för fler företag att samverka med akademin, behöver vi lära av hur de yngre lärosätena arbetar med samverkan, menar Jan-Olof. Vid många av dessa lärosäten underlättas samverkan av den regionala förankringen, som gör det enklare att jobba med lokala företag, oavsett storlek och behov. Det påminner också om att samverkan inte bör toppstyras, utan att initiativen i stället behöver tillåtas och uppmuntras att växa fram underifrån.

Tänk om de mindre bolagen kunde få tillgång till en infrastruktur de aldrig kan investera sig till själva? Det skulle vara en fantastisk utveckling av samverkan.

Frågan om hur mindre företag ska kunna samverka med akademin handlar också om möjligheterna att delta i befintliga samverkansprojekt. Jan-Olof tror, och har också fått visst medhåll från andra han pratat med, att det finns en outnyttjad potential i att låta fler få ta del av befintliga forskningsinstrument och mötesplatser. Genom att öppna upp dessa även för mindre aktörer skapas naturliga mötesplatser för personer med olika bakgrunder. Detta gäller kanske främst inom naturvetenskap och teknik, men detsamma borde gälla alla discipliner, resonerar Jan-Olof.

Vi behöver bli bättre på att skapa mötesplatser för att lära, men också ta hand om lärdomarna.

Mindre självspäk, mer självförtroende!

Ett område där vi i Sverige är världsledande, konstaterar Jan-Olof, är att vara självspäkande. Och kanske avspeglas detta i att Sverige, med några få undantag, inte placerar sig bland de främsta lärosätena i världen, eller ens inom EU. Viljan att vara bland de bästa, menar Jan-Olof, behöver lyftas fram av fler, särskilt om vi ska kunna locka till oss den bästa kompetensen och utveckla de bästa entreprenörerna, företagarna, politikerna, forskarna, den bästa sjukvården eller vad det nu må vara.

Om Sverige inte ska tappa ytterligare i rankingar, och för att stärka rollen som kunskapsnation, måste vi alla kunna se och förstå vår del i samhällshjulet och påminna varandra om att vi gör mycket som är bra, och att vi har mycket att vara stolta över. Det är också viktigt att bära med sig, tycker Jan-Olof.

Vissa personer måste släppa på sin prestige, det handlar ju bara om dålig självkänsla, och vara mer nyfikna på andra. Vi behöver alla se fördelar med att alla inte behöver kunna allt, utan att vi kan mer tillsammans.

Inte minst handlar det om att det finns en grundläggande vilja att bidra till att göra Sverige bättre. Jan-Olof slår fast att Sverige behöver ha större ambition om att ta på sig ledartröjan – “Europas högst rankade universitet, det ska finnas i Sverige!” Det är bara så vi kommer att kunna attrahera toppstudenter i framtiden och säkerställa Sveriges långsiktiga kunskapsförsörjning. Det lär vara en fråga som Jan-Olof kommer att fortsätta att driva framöver. Mest troligt i samverkan med andra.

Text: Maria Grafström & Anna Jonsson
Foto: Sebastian Borg